dravel
Jag vet inte riktigt vart "min" värld börjar och slutar. Jag pluggar fortfarande lite och jag bor i studentbostad. Jag har dock få vänner kvar i den delen av min värld. Men jag har läskigt svårt att släppa den för att jag tycker att det är så roligt. Jag förstår inte heller hur mina vänner som har kunnat släppa det egentligen gjorde. Kanske tycker jag att jag också "borde" kunna släppa detta och starta en ny resa på vägen. Men det man inte vill helhjärtat är svårt att genomföra.
I den andra delen av min värld är jag.. ja vad? halvtidsarbetande, småfattig, på väg mot 30 utan någon slags mål eller koll på vad som händer. Trivs inte alls med det men det svårt att göra så mycket mer åt det än vad man redan gör. Söka nya jobb som är bättre betalda så att man kanske kan köpa sig ett hus om ett tag. Vilket iofs också känns skrämmande. Som att livet skulle ta slut. Så är det ju naturligtvis inte men det gäller att intala den lille fegisen inom sig att det inte är så.
Sen har vi mig och mitt ältande. Har jag en gång börjat så är det svårt att sluta. Ska försöka döda ältandet med en promenad och sedan en omgång Diablo II. Inget botar ältande som att döda monster.
Vad som gjorde att jag började känna mig väldigt färdig med studentlivet var mitt senaste besök på kåren i januari. Dunderfylla med extra lasers, och en efterföljande bakfylla som inte var av denna världen. Efter det kändes det inte alls lockande med repeat.
Sen flyttade jag till Tidaholm i tre månader och tappade vardagskontakten med studentvärlden.
Och nu... jag erkänner villigt att jag får nostalgitrippar. En del väldigt sköna, en del frustrationsframkallande. Jag saknar flera delar av studentlivet. Samtidigt som jag insett en gång för alla att studentlivet nu inte är MITT studentliv. Det hör till de som är studenter nu, det är deras värld att skapa. Det skulle kunna vara kul att göra ett återbesök nån gång sådär i halvåret kanske, men annars försöker jag skapa ett annat liv. Det går sådär... men jag tycker inte om tanken på att vara en snart 30-årig kvardröjare bland en massa tjugonånting- det ger mig fruktansvärd åldersnoja - så dår får jag ju göra nåt åt det...
Sådär kan jag också tänka. Och det är inte ens ett år sedan jag slutade..! Jag vill verkligen inte släppa Boulogner alls, även om jag VET att det i slutändan inte kommer att funka att jobba där OCH jobba "på riktigt". Men jag vill inte lägga av riktigt än. Och idag fick ovven några nya märken pålimmade. Svårt det här..