grubbelfia

det är nog det ordet som beskriver mig bäst just nu. Det är verkligen ingen rast och ingen ro. Det är såhär års det är som jobbigast. Alla "oh vad roligt" byts ut till måsten. Jag är så trött på det men det verkar inte finnas så mycket jag kan göra åt det. Fast samtidigt vägrar jag att ge upp helt. "det lyser alltid en sol bakom molnens gråa tappar". Jag har inte sett den på länge men man får bli lite religiös och leva på tron att den finns där.

Jag behöver dagsljus.