vemod & julkänslor
Jag har som bekant lite svårt att slita mig från saker som engagerar mig. Speciellt svårt har jag med mina TV-serier. Idag var det dags för ännu ett avslut. Sista avsnittet av Stargate SG-1, som visserligen sändes i onsdags, videon är inte utdödd än!(inte hos oss i alla fall)
Det var ett jättebra sista avsnitt, inte för snyftigt, inte för långdraget, inte överdrivet åt något håll. Bara helt underbart! *askungesuckar*. Och sen kanske inte den där riktiga snyftkänslan inte infinner sig eftersom den vet att det kommer två filmer som ska avsluta på riktigt. Men det är nog tur att jag inte reagerade som när jag såg sista avsnittet av Buffy. Vilket vrak jag var. Grät i ett par timmar och deppade i minst en vecka. Det här avslutet framkallade mer vemodskänslor.
Men deppigheten infinner sig vare sig jag vill eller inte. Mina serier är som en bästa kompis och sen plötsligt en dag är de slut och försvinner ur ens liv. Jag säger bara det: jag kommer att ruinera mig på dvd-boxar framöver.
Jag vet faktiskt ingen annan som har lika lätt för att uppslukas av tv-serier som jag. Det skulle i så fall vara lillebror. Kanske något genetiskt? Sen så fastnar jag ju inte i de serierna som "vanligt" folk gör. Vanliga "tramsserier" på bästa sändningstid roar mig oftast inte, även om det finns undantag(som nästintill alltid är polisserier?). Det bästa jag vet är riktiga långkörare. När jag var liten fick nog mamma slita mig från Varuhuset och senare Tre kronor och Skilda världar. Alla dessa tre innehåller ju en aningens stort "trams-element" men på ett sätt som fångade mig.
Nu måste serier nästan alltid ha inslag av orealistiska mått för att över huvud taget fånga mitt intresse. De serier jag sett slut på från sena tonåren tills nu inkluderar: Lois & Clark, Buffy, Angel, The Tribe, Special unit II och Stargate SG-1. De närmaste åren kommer fler läggas därtill som Stargate Atlantis, Eureka och Heroes.
Just nu måste jag dock lägga om min vardag lite. Sedan tidigt i våras har jag nästan varje dag kunnat se ett nytt avsnitt SG-1. Vad ska jag nu göra? Hm skaffa mig ett liv ligger nog högt i topp på listan. Spendera mer tid med min sambo eller mina vänner. Ja jo, det ska jag nog i sinom tid. Men just ikväll ska jag nog sörja lite och trösttitta på min tribe-dvd som jag faktiskt har 8 avsnitt kvar på innan jag måste köpa en ny box :)
Vemodet vägs dock upp lite av dagens glada tankar. Idag är sista november. Vilket beytder att imorgon så ska här lyssnas på julmusik, traskas ner till stan och inhandla en julgardin som jag spanat på, köpa en lussebulle på rådhuset och smaska i mig alldeles själv bara för att jag kan. Jag kan dessutom glädja mig åt att på kvällspromenaderna den närmsta månaden kunna gå runt på ett adventsgransupplyst campus med min lille voffs. Gick förbi idag när de satte upp granen och det luktade gran och skog och jul :)
Så. Ja vad säger man.
Glad adventstid på er
*snöbollspoff*
Det var ett jättebra sista avsnitt, inte för snyftigt, inte för långdraget, inte överdrivet åt något håll. Bara helt underbart! *askungesuckar*. Och sen kanske inte den där riktiga snyftkänslan inte infinner sig eftersom den vet att det kommer två filmer som ska avsluta på riktigt. Men det är nog tur att jag inte reagerade som när jag såg sista avsnittet av Buffy. Vilket vrak jag var. Grät i ett par timmar och deppade i minst en vecka. Det här avslutet framkallade mer vemodskänslor.
Men deppigheten infinner sig vare sig jag vill eller inte. Mina serier är som en bästa kompis och sen plötsligt en dag är de slut och försvinner ur ens liv. Jag säger bara det: jag kommer att ruinera mig på dvd-boxar framöver.
Jag vet faktiskt ingen annan som har lika lätt för att uppslukas av tv-serier som jag. Det skulle i så fall vara lillebror. Kanske något genetiskt? Sen så fastnar jag ju inte i de serierna som "vanligt" folk gör. Vanliga "tramsserier" på bästa sändningstid roar mig oftast inte, även om det finns undantag(som nästintill alltid är polisserier?). Det bästa jag vet är riktiga långkörare. När jag var liten fick nog mamma slita mig från Varuhuset och senare Tre kronor och Skilda världar. Alla dessa tre innehåller ju en aningens stort "trams-element" men på ett sätt som fångade mig.
Nu måste serier nästan alltid ha inslag av orealistiska mått för att över huvud taget fånga mitt intresse. De serier jag sett slut på från sena tonåren tills nu inkluderar: Lois & Clark, Buffy, Angel, The Tribe, Special unit II och Stargate SG-1. De närmaste åren kommer fler läggas därtill som Stargate Atlantis, Eureka och Heroes.
Just nu måste jag dock lägga om min vardag lite. Sedan tidigt i våras har jag nästan varje dag kunnat se ett nytt avsnitt SG-1. Vad ska jag nu göra? Hm skaffa mig ett liv ligger nog högt i topp på listan. Spendera mer tid med min sambo eller mina vänner. Ja jo, det ska jag nog i sinom tid. Men just ikväll ska jag nog sörja lite och trösttitta på min tribe-dvd som jag faktiskt har 8 avsnitt kvar på innan jag måste köpa en ny box :)
Vemodet vägs dock upp lite av dagens glada tankar. Idag är sista november. Vilket beytder att imorgon så ska här lyssnas på julmusik, traskas ner till stan och inhandla en julgardin som jag spanat på, köpa en lussebulle på rådhuset och smaska i mig alldeles själv bara för att jag kan. Jag kan dessutom glädja mig åt att på kvällspromenaderna den närmsta månaden kunna gå runt på ett adventsgransupplyst campus med min lille voffs. Gick förbi idag när de satte upp granen och det luktade gran och skog och jul :)
Så. Ja vad säger man.
Glad adventstid på er
*snöbollspoff*
Kommentarer
Trackback