tröstlöst
Det är dags att ta sig i kragen och kravla uppåt. Jag är innerligt trött på att vara trött och harva omkring i tröstlösheten. Men det är ju i alla fall bra att erkänna att det är där man är.
Det är på något sätt alltid för mycket och jag orkar faktiskt inte.
Fick erbjudande om att ta över värdansvaret från nu i april men hur roligt det än är så vet jag innerst inne att det inte går. Ska ringa och tacka nej idag.
Hur mycket man än hoppas och önskar så tar ju inte tröstlösheten slut av sig själv, man måste jobba för det. Det är frustrerande att vara programmerad att ta den lätta vägen eftersom den inte på något sätt är lika tillfredställande som den hårda. Det är ju bara det att den hårda vägen är för hård. Jag klarar ofta inte av motgångar, de är för nedslående och ofta känns det pinsamt eftersom jag ofta gjort fel eller inte gjort det jag ska och då är det ju fel på mig. Gah!
Ska försöka rycka upp mig och göra något jag är bra på. Mitt jobb!
*poff*
Det är på något sätt alltid för mycket och jag orkar faktiskt inte.
Fick erbjudande om att ta över värdansvaret från nu i april men hur roligt det än är så vet jag innerst inne att det inte går. Ska ringa och tacka nej idag.
Hur mycket man än hoppas och önskar så tar ju inte tröstlösheten slut av sig själv, man måste jobba för det. Det är frustrerande att vara programmerad att ta den lätta vägen eftersom den inte på något sätt är lika tillfredställande som den hårda. Det är ju bara det att den hårda vägen är för hård. Jag klarar ofta inte av motgångar, de är för nedslående och ofta känns det pinsamt eftersom jag ofta gjort fel eller inte gjort det jag ska och då är det ju fel på mig. Gah!
Ska försöka rycka upp mig och göra något jag är bra på. Mitt jobb!
*poff*
Kommentarer
Trackback