Bra för kropp och själ
Här är jag igen.
Har genomfört mitt nästa semestertips, liten som stor det är dags att åka på läger!
Varför då undrar ni säkert. Jo här följer mina motiveringar och lovord.
Att åka på läger har varit en del av mitt liv innan jag ens fanns. Varje år fram till jag var 22 eller så, så har en vecka varje sommar ägnats åt detta. Efter detta har det blivit lite mer sporadiska besök eftersom sommarjobb satt käppar i hjulen. I år kände jag dock att jag behövde åka för sinnesfridens skull. Det är INTE hälsosamt att sitta instängd i en lägenhet hela sommaren. Jag bestämde således att tillbringa 3 dagar i total frihet.
Det läger jag åker på är MKUs sommarläger (MKU står för Metodistkyrkans Ungdom). Här varvas bibelstudier med idrott och pysselaktiviteter och allt utomhus. För er som känner mig så vet ni att särdeles troende är jag inte men jag känner ändå att detta läger har en god funktion för de barn och ungdomar som kommer vare sig de väljer att tro eller inte. Man kan ju inte förkasta något som man inte vet något om eller aldrig har provat (om det inte är direkt hälsovådligt som rökning t.ex. vilket jag aldrig testat).
Detta läger är en jättebra miljö för eftertanke och det kan vara skönt att bara få en fristad i ett par dagar för ungdomarna. Särskilt bra är det när det dessutom finns bra pastorer som finns på ungdomarnas nivå och pratar så att de förstår utan några som helst krav. Jag tror det är nyttigt, allt behöver inte handla om gud utan ofta istället om ungdomarna själva.
Jag tror även att lägret är fostrande på ett annat sätt. Det som är mest påtagligt bland de mindre barnen är förmågan att slita sig från mamma och pappa. Att klara av att vara borta från dem en hel vecka är inte alltid så lätt. Men vad jag vet så var det bara en enda som hade gett upp och åkt hem i år. Det är en bedrift när man bara är 7 eller 8. En del av dem har ju tur och har mamma och pappa med på lägret eller någon annan vuxen från sin församling eller som de känner väl och då har de ju någon att ty sig till ändå.
Det som kommer sedan är förmågan att bo "primitivt". Här ska det bos i tält, basta! Det kan också vara läskigt när man är liten. Dessvärre är det ju även större tonåringar som inte klarar det. Jag tror dock att det har vänt för det var inga som bodde inne i huset i år. Det ska börjas i tid. Jag tror det är ett bra sätt att vänja barnen vid naturen. Det ska inte vara svårt, jobbigt eller äckligt att bo i tält eller att vara smutsig. I alla fall inte när man är 10 år. Jag har ytterst svårt för folk som inte klarar av att vara lite solkiga när det inte är så noga. Men det bottnar nog i att det aldrig varit särskilt noga när jag växte upp. Alla barn borde banne mig på på landet :) Jag tror de blir sundare människor då.
En del i detta är även maten. Äter du inte det som serveras så får du heller ingen mat. De enda som får specialkost är vegetarianer och allergiker. Kinkighet ska motas anser jag. Som tur är så brukar denna kinkighet även mot grönsakerna lägga sig efter några dagar när de märker att de är hungriga. Det är klart att vi inte svälter ungarna men att laga 14 olika sorters mat i ett mycket litet kök är inte på något sätt praktiskt eller ekonomiskt. Vad jag såg i år så är det mycket mindre kinkighet än tidigare. Små töser som kommer och tar om i stora portioner och inte alls är rädda för att äta vad än vi serverar. Dock blev jag lite chockad när en liten 9-10-åring deklarerade att hon inte gillar spaghetti och köttfärssås!? que? Det är ju allas favorit, jag misstänker att hon inte är riktigt frisk. Kanske en bortbyting :)
Sedan har vi den sociala biten. Barnen blir indelade i lag som de har alla aktiviteter med. Det är blandade åldrar och då gäller det att visa hänsyn och vara hjälpsamma. Och att klara av att kanske inte vara i samma lag som alla kompisar. Det är också fostrande. De har pyssel med grupperna, tillverkar saker där de äldre får hjälpa de yngre. Mycket pedagogiskt. Det sportas och tävlas och alla får vara med och bidra. Det är också fostrande men det kan också vara svårt för de som är riktigt tävlingsinriktade att släppa taget. Vad kan vara bättre än att träna på det i en lugn kamratlig atmosfär långt från alla krav i idrottsklubbar.
Det har badats en hel del i veckan. Det har bara blivit en gång om dagen för mig, det hanns inte mer för jag lagade mat. Ungarna däremot har nog badat på varje chans de fått. Det har varit riktigt varmt på dagarna men nätterna var lite svalare. Som tur var. Annars hade det blivit outhärdligt.
För mig är lägret också en chans till att träffa gamla vänner, dels de som återkommer varje år och dels de som kommer och tittar in under veckan. Det har blivit några sena nätter med pratat om den gamla goda tiden. Jättekul. Jag höll på att inte bli ivägsläppt när jag skulle åka och det känns ju trevligt. Jag gillar ju att vara behövd. Jag får väl fundera på att åka hela veckan nästa år. Det kunde vara kul att styra upp köket med mamma. Vi jobbar rätt bra ihop. Fast då ska jag nog sova i tält. Jag gick emot mina principer och sov inne hos mamma denna gång. Jag sover hellre på ett knöligt liggunderlag än i stenhård plywoodsäng igen. Och sen är det så bökigt att klättra upp och ner när man nästan sover :)
Jag hade från början tänkt mig detta besök på lägret som en engångsföreteelse och kanske som ett avslut. Vad jag kommit fram till är att jag vet att jag inte längre vill kalla mig kristen. Däremot har jag inget emot att åka dit och vara en god förebild på andra sätt. Även om jag inte delar tron så delar man ändå grundvärderingarna. De tio budorden är ju inte bara kristna, de allra flesta finns ju i lagen.
Jag vet att jag inte fixar att bli lärare eftersom jag har försökt. Men det finns ändå något pedagogiskt och omhändertagande någonstans i själen som vaknar när jag kommer iväg på läger. Jag fixar att lura på ungarna lite extra grönsaker, att plåstra om lite blödande armar och ben, trösta ett getingstick eller fiska upp vilda 1,5 åringar från att gå på farliga upptäcktsfärder. Så länge ingen avkräver mig något vittnesmål eller predikan så känner jag att jag gärna gör en insats med det jag klarar för jag tror att lägret är en god sak.
Hm, hur ska vi knyta ihop detta. Läger är bra för kropp och själ, utomhusaktiviteter, pedagogiska pyssel och för den som vill en spirituell upplevelse. Du knyter vänskapsband för livet och får bra grundvärderingar att ha som språngbräda ut i den stora verkligheten.
Som jag ser det så är den enda nackdelen med just detta läger att det kan vara mycket insekter på lägerplatsen. Som tur är har inte jag ont av dem men har man ont av mygg, bromsar och getingar rekommenderar jag myggmedel och lindrande gel från apoteket. De har avvärjt många ledsna miner under veckan.
Så dagens epos tillika semestertips: Åk på läger! nu på en gång :)
*poff*
Har genomfört mitt nästa semestertips, liten som stor det är dags att åka på läger!
Varför då undrar ni säkert. Jo här följer mina motiveringar och lovord.
Att åka på läger har varit en del av mitt liv innan jag ens fanns. Varje år fram till jag var 22 eller så, så har en vecka varje sommar ägnats åt detta. Efter detta har det blivit lite mer sporadiska besök eftersom sommarjobb satt käppar i hjulen. I år kände jag dock att jag behövde åka för sinnesfridens skull. Det är INTE hälsosamt att sitta instängd i en lägenhet hela sommaren. Jag bestämde således att tillbringa 3 dagar i total frihet.
Det läger jag åker på är MKUs sommarläger (MKU står för Metodistkyrkans Ungdom). Här varvas bibelstudier med idrott och pysselaktiviteter och allt utomhus. För er som känner mig så vet ni att särdeles troende är jag inte men jag känner ändå att detta läger har en god funktion för de barn och ungdomar som kommer vare sig de väljer att tro eller inte. Man kan ju inte förkasta något som man inte vet något om eller aldrig har provat (om det inte är direkt hälsovådligt som rökning t.ex. vilket jag aldrig testat).
Detta läger är en jättebra miljö för eftertanke och det kan vara skönt att bara få en fristad i ett par dagar för ungdomarna. Särskilt bra är det när det dessutom finns bra pastorer som finns på ungdomarnas nivå och pratar så att de förstår utan några som helst krav. Jag tror det är nyttigt, allt behöver inte handla om gud utan ofta istället om ungdomarna själva.
Jag tror även att lägret är fostrande på ett annat sätt. Det som är mest påtagligt bland de mindre barnen är förmågan att slita sig från mamma och pappa. Att klara av att vara borta från dem en hel vecka är inte alltid så lätt. Men vad jag vet så var det bara en enda som hade gett upp och åkt hem i år. Det är en bedrift när man bara är 7 eller 8. En del av dem har ju tur och har mamma och pappa med på lägret eller någon annan vuxen från sin församling eller som de känner väl och då har de ju någon att ty sig till ändå.
Det som kommer sedan är förmågan att bo "primitivt". Här ska det bos i tält, basta! Det kan också vara läskigt när man är liten. Dessvärre är det ju även större tonåringar som inte klarar det. Jag tror dock att det har vänt för det var inga som bodde inne i huset i år. Det ska börjas i tid. Jag tror det är ett bra sätt att vänja barnen vid naturen. Det ska inte vara svårt, jobbigt eller äckligt att bo i tält eller att vara smutsig. I alla fall inte när man är 10 år. Jag har ytterst svårt för folk som inte klarar av att vara lite solkiga när det inte är så noga. Men det bottnar nog i att det aldrig varit särskilt noga när jag växte upp. Alla barn borde banne mig på på landet :) Jag tror de blir sundare människor då.
En del i detta är även maten. Äter du inte det som serveras så får du heller ingen mat. De enda som får specialkost är vegetarianer och allergiker. Kinkighet ska motas anser jag. Som tur är så brukar denna kinkighet även mot grönsakerna lägga sig efter några dagar när de märker att de är hungriga. Det är klart att vi inte svälter ungarna men att laga 14 olika sorters mat i ett mycket litet kök är inte på något sätt praktiskt eller ekonomiskt. Vad jag såg i år så är det mycket mindre kinkighet än tidigare. Små töser som kommer och tar om i stora portioner och inte alls är rädda för att äta vad än vi serverar. Dock blev jag lite chockad när en liten 9-10-åring deklarerade att hon inte gillar spaghetti och köttfärssås!? que? Det är ju allas favorit, jag misstänker att hon inte är riktigt frisk. Kanske en bortbyting :)
Sedan har vi den sociala biten. Barnen blir indelade i lag som de har alla aktiviteter med. Det är blandade åldrar och då gäller det att visa hänsyn och vara hjälpsamma. Och att klara av att kanske inte vara i samma lag som alla kompisar. Det är också fostrande. De har pyssel med grupperna, tillverkar saker där de äldre får hjälpa de yngre. Mycket pedagogiskt. Det sportas och tävlas och alla får vara med och bidra. Det är också fostrande men det kan också vara svårt för de som är riktigt tävlingsinriktade att släppa taget. Vad kan vara bättre än att träna på det i en lugn kamratlig atmosfär långt från alla krav i idrottsklubbar.
Det har badats en hel del i veckan. Det har bara blivit en gång om dagen för mig, det hanns inte mer för jag lagade mat. Ungarna däremot har nog badat på varje chans de fått. Det har varit riktigt varmt på dagarna men nätterna var lite svalare. Som tur var. Annars hade det blivit outhärdligt.
För mig är lägret också en chans till att träffa gamla vänner, dels de som återkommer varje år och dels de som kommer och tittar in under veckan. Det har blivit några sena nätter med pratat om den gamla goda tiden. Jättekul. Jag höll på att inte bli ivägsläppt när jag skulle åka och det känns ju trevligt. Jag gillar ju att vara behövd. Jag får väl fundera på att åka hela veckan nästa år. Det kunde vara kul att styra upp köket med mamma. Vi jobbar rätt bra ihop. Fast då ska jag nog sova i tält. Jag gick emot mina principer och sov inne hos mamma denna gång. Jag sover hellre på ett knöligt liggunderlag än i stenhård plywoodsäng igen. Och sen är det så bökigt att klättra upp och ner när man nästan sover :)
Jag hade från början tänkt mig detta besök på lägret som en engångsföreteelse och kanske som ett avslut. Vad jag kommit fram till är att jag vet att jag inte längre vill kalla mig kristen. Däremot har jag inget emot att åka dit och vara en god förebild på andra sätt. Även om jag inte delar tron så delar man ändå grundvärderingarna. De tio budorden är ju inte bara kristna, de allra flesta finns ju i lagen.
Jag vet att jag inte fixar att bli lärare eftersom jag har försökt. Men det finns ändå något pedagogiskt och omhändertagande någonstans i själen som vaknar när jag kommer iväg på läger. Jag fixar att lura på ungarna lite extra grönsaker, att plåstra om lite blödande armar och ben, trösta ett getingstick eller fiska upp vilda 1,5 åringar från att gå på farliga upptäcktsfärder. Så länge ingen avkräver mig något vittnesmål eller predikan så känner jag att jag gärna gör en insats med det jag klarar för jag tror att lägret är en god sak.
Hm, hur ska vi knyta ihop detta. Läger är bra för kropp och själ, utomhusaktiviteter, pedagogiska pyssel och för den som vill en spirituell upplevelse. Du knyter vänskapsband för livet och får bra grundvärderingar att ha som språngbräda ut i den stora verkligheten.
Som jag ser det så är den enda nackdelen med just detta läger att det kan vara mycket insekter på lägerplatsen. Som tur är har inte jag ont av dem men har man ont av mygg, bromsar och getingar rekommenderar jag myggmedel och lindrande gel från apoteket. De har avvärjt många ledsna miner under veckan.
Så dagens epos tillika semestertips: Åk på läger! nu på en gång :)
*poff*
Kommentarer
Trackback