grubbelfia

Så heter en bok som står i min bokhylla. jag har bläddrat igenom den lite snabbt men aldrig läst den. Ändå kretsar allt man gör runt tiden. Jag hävdar allt som oftast att jag inte har tid. Varför har jag inte det? Jo för jag har bestämt att jag ska göra vissa saker med min tid. Det är bara det att den tiden jag hade avsatt för det jag ville göra inte räcker till. Och vad gör man då. Det är ju då som man tappar kontrollen. För så länge som man har bestämt vad det är man vill göra så har man kontroll.

Vems fel är det då när saker tar för mycket tid i förhållande till det man planerat? Är det mitt eget för att jag ändå gör sakerna eller är det den person som ber, frågar, kräver att man gör det? Ibland känns det som att andra gör intrång i min värld av tid. Stjäl bitar av den tid som är min. Den vill jag ju ha ifred, eller dela med dem som jag väljer.

Följdfrågan blir då, vilken rätt har jag att välja vem som delar en specifik del av min tid om jag redan vikt denna del för någon särskilt.  Nu brukar jag inte ha stora problem med att behöva utesluta någon från min tid. Dock händer det och det är då frågan blir tydligare.

Jag är ganska bra på att ruta in min tid. Det vet ni som känner mig. Där blir frågan, kan man ruta in för mycket? blir det någon tid kvar? och kvar för vad? Vad gör man med tiden som blir över? Vad är det tänkt att göra med tiden som blir över? Och vem i hela friden har bestämt att man ska ha "tid över till annat"?

Jag trodde man skulle leva hela tiden! Dvs all sin tid. Jag tror inte att jag själv gör det. Eller ja rent fysiskt lever man ju men.. det där "annat" får nog stå tillbaka för det mesta. Jag tror det är hög tid att ta reda på vad annat är! Min tid är för dyrbar för att slösas på inrutade tråkiga mönster.

Det är dags för mindre inrutning tror jag bestämt.

*poff*