apatin flödar = människans natur
Varför blir det såhär så fort man är ledig? Att istället för att man tar sig för allt det där man hade tänkt, så sitter man i soffan framför tv:n eller framför datorn och inget vettigt blir gjort.
Det måste ligga i detta med människans lata natur. Behöver vi inte jobba för att få något så gör vi det inte heller. Och skulle vi kunna jobba för något men likagärna imorgon som idag så är det ju allt som oftast att det görs imorgon istället.. eller för det mesta inte alls.
Att försöka leva efter de nya deviserna som jag satt upp, inspirerade av både tarotleken och nasse, är inte det lättaste. Det är svårt att skapa långsiktiga mål när jag har svårt att se bortom innevarande dag. Målet blir mest att klara av den dag som är.
De små målen i tillvaron går det dock ganska bra med. På utrikiska heter det ju "it's the little things that counts". Att se saker positivt är oftast inte svårt, det är dock de mest triviala vardagliga sakerna som jag oftast se rött på. Jag måste vända denna trend! Det måste bli naturligare att säga tack och förlåt. Minsta lilla som görs av andra för att gynna mig på ett eller annat sätt ska uppskattas till det yttersta. Istället för att som nu tolka allt som inte görs/händer som en personlig förolämpning. Min EQ är inte alltid vad den borde vara. Jag har oftast svårast att läsa av de som är närmast i just sådana situationer. Jag behöver öva både på det och mitt tålamod.
Eller ja.. mitt tålamod är nog av den bättre sorten egentligen.. det är ju bara det att eftersom man ofta tar in en hel del på dagarna så är det ju slut på tålamodet när man kommer hem. Det blir ju faktiskt oerhört orättvist mot både sambon, hunden och vännerna som kanske tyvärr råkar ut för mitt avgrundshumör när de egentligen borde få mina bästa sidor.
Och vips mitt i alla grubblerierna så föddes en idé till ett mål. Att uppskatta mina närmaste och att ge dem det bästa av mig som jag förmår.
En dag när man får en idé är inte förspilld - gammalt wizkaz-ordspråk
nu säng
*poff*
Det måste ligga i detta med människans lata natur. Behöver vi inte jobba för att få något så gör vi det inte heller. Och skulle vi kunna jobba för något men likagärna imorgon som idag så är det ju allt som oftast att det görs imorgon istället.. eller för det mesta inte alls.
Att försöka leva efter de nya deviserna som jag satt upp, inspirerade av både tarotleken och nasse, är inte det lättaste. Det är svårt att skapa långsiktiga mål när jag har svårt att se bortom innevarande dag. Målet blir mest att klara av den dag som är.
De små målen i tillvaron går det dock ganska bra med. På utrikiska heter det ju "it's the little things that counts". Att se saker positivt är oftast inte svårt, det är dock de mest triviala vardagliga sakerna som jag oftast se rött på. Jag måste vända denna trend! Det måste bli naturligare att säga tack och förlåt. Minsta lilla som görs av andra för att gynna mig på ett eller annat sätt ska uppskattas till det yttersta. Istället för att som nu tolka allt som inte görs/händer som en personlig förolämpning. Min EQ är inte alltid vad den borde vara. Jag har oftast svårast att läsa av de som är närmast i just sådana situationer. Jag behöver öva både på det och mitt tålamod.
Eller ja.. mitt tålamod är nog av den bättre sorten egentligen.. det är ju bara det att eftersom man ofta tar in en hel del på dagarna så är det ju slut på tålamodet när man kommer hem. Det blir ju faktiskt oerhört orättvist mot både sambon, hunden och vännerna som kanske tyvärr råkar ut för mitt avgrundshumör när de egentligen borde få mina bästa sidor.
Och vips mitt i alla grubblerierna så föddes en idé till ett mål. Att uppskatta mina närmaste och att ge dem det bästa av mig som jag förmår.
En dag när man får en idé är inte förspilld - gammalt wizkaz-ordspråk
nu säng
*poff*
Kommentarer
Trackback