grubbelfia

Jag har fått en känsla av att vara ointressant. Jag vet inte hur mycket sanning det ligger i det men känslan finns där. Vad är jag som gör mig intressant? Vad gör jag som gör mig intressant? Vill jag vara intressant? och om så hur gör jag för att ändra det jag är/gör så att jag blir mer intressant?

För vem ska jag vara intressant och i vilket sammanhang? För sambo, vänner, arbetsgivare etc. ? Jag vet inte riktigt. För mig själv kanske. Det känns dock inte som att är det är så mycket mera mig att utforska. Jag vet inte ens vilka frågor jag ska ställa? Är det ok att vara nöjd som det är? ja.. jo.. men varför känns det inte tillräckligt? Mycket vill ha mer?

Behöver jag vara intressant? Nej jag tror inte det egentligen. Det kanske bara är jag som är uttråkad.

Jag kanske borde fråga vad som gör de människor som jag omger mig med intressanta. Ligger svaret där? Mina vänner är sådana människor som trots många försök att bevisa motsatsen är starka i sig själva, som inte är rädda att stå själva när det stormar (även om de helst skulle ha sällskap), som är roliga, smarta och generösa. Dragningskraften består nog också i att vi delar många åsikter och har gemensamma upplevelser i bagaget. Det är sådana som inte står som frågetecken när man försöker förklara något. Våra diskussioner rör allt mellan himmel och jord till och med politik avhandlas utan att vi hugger huvudet av varandra. Det är skönt. Vi respekterar varandras åsikter även om vi inte delar dem. Det går ganska långt innan det går för långt.

Jag var med om en situation i veckan som gjorde att jag insåg detta med intressant och ointressant och att dela & respektera åsikter. Jag gav ett enkelt påstående, att jag inte handlar på Lidl för att jag tycker de har för dåligt utbud av svenska varor. Deltagarna i diskussionen tror jag tog det lite som en förolämpning, då jag fick lite snabba korta svar på varför det var bra. Jag kontrade med att jag inte förstod vitsen att frakta mat från tyskland när det finns svensk mat. Motargumentet jag fick var att, men visst är det bra med variation. Jo det kan jag visst hålla med om. Efter det dog diskussionen, vilket jag tyckte var riktigt tråkigt.

Jag vet inte om jag har fel infallsvinkel eller vad det är men denna fråga hade jag gärna pratat länge om. Kanske är detta med att handla mat inte ett så viktigt etiskt och moraliskt ställningstagande för andra som det är för mig. Och i det fallet så har jag ju lärt mig något. En social insikt.
Med mina vänner hade denna diskussion urartat i planering av hur vi bäst styckar kött från någon lokal bonde, mycket trevligare samtal. Och intressantare!

Det kanske är det som är svaret. Jag är intressant för de personer som jag finner intressanta och vice versa.
Ska suga på den en stund.

Nu ska jag frångå mina egna principer och värma färdig risgrynsgröt till kvällsmat samt göra mig klar för ett litet mord.
Och som jag alltid säger: Ett mord piggar alltid upp..
..
desutom är det intressant :)