grubbelfia

Jojo

Jag misstänker att uttrycket har sitt ursprung någonstans i den lutterska läran eller den helyllesvenska jantelagen. Hur som helst så stämmer det nog. Det är synd att klaga när man egentligen har det bra. Det är svårt att inte vara nöjd när man får promenera på slingan i skogen som rymmer; haglandskap, en liten tjärn/sjö, skogsängar, stengärdsgårdar, alla sommarens blommor och djur och ändå är det inte långt tillbaka till byn. Barnen sover så gott där ute och jag får välbehövlig och välgörande motion.

Nu sover stumpan efter lite vilt badande. Nu har hon i alla fall matchande blåtiror under ögonen :)
Och nu funkar bredbandet och Tv-kanalerna. Telefonen återstår att se. Så långt har inte sambon kommit, han fastnade vid TV:n :)

Min plan för kvällen är att betala räkningar och kanske att kolla upp om webbkameran i datorn funkar. Jag har en liten plan för den..

Yiha. Vi har internet, koppling till omvärlden, kontakt med människor efter arbetstid. Härligt! Visserligen funkar bara det mobila bredbandet än så länge men nästa vecka ska det gå att koppla upp det vanliga och förhoppningsvis får vi snart ordning på telefonen också. Vårt gamla bolag har inte släppt vårt nummer av nån anledning så vi försöker både ringa och maila. Håller tummarna för att de fattar galoppen snart. *mutter morr*

Annars allt väl.

Ingen mer Ikea-pryl använd ännu direkt, men snart så.

Nu börjar den "riktiga" vardagen. Jag ska åka bussen till jobbet  2 dgar i veckan medan sambon pluggar hemma och fixar med annat. Stumpan får lite mer ordning på tiderna och mamman får förhoppningsvis kontroll på det skenande flexsaldot. Det blir inga extravaganser direkt trots att det är lugnare nu. Dagarna består fortfarande mest av rutinuppgifter som mat och tvätt och läggning och badning och sånt. Internet är min lyx :) Det får räcka.

*muttrar lite över att blogg.se inte slänger ut en eller varnar för att man är utloggad när man skriver inlägg, tar ett djupt andetag och skriver om*

När jag skrev rubriken kom jag på att flera av mina vänner faktiskt fyllt år den senaste månaden eller så utan att jag ens sagt grattis. Känner mig som en ganska dålig vän och får försöka lova lite bot och bättring.

Idag är stumpan 16 månader, tiden går fort. Hon går, pratar och upptäcker saker hela dagarna. Igår levde hon rövare hemma hos N&M. Försökte tugga i sig Ns skumgummipussel och fipplade loss bitar ur rubiks kub. Hur hon nu gjorde det? Det kan ju inte ens jag fast jag försöker med vilje!

Det går fortsatt bättre att lämna på dagis. Nästan inga ledsna miner och idag vinkade hon åt pappa glad i hågen när han gick. Det tar sig.

M förärade oss ett USB-modem/dongel-aktig sak (Tusen tack!), så typ imorgon när det finns tid över så ska vi kolla om inte det mobila bredbandet. Håller tummarna, jag behöver internet!

Nu frukt, kotten är hungrig!

Dagens lilla glädjeämne kom med lönerevisionsbeskedet. Det var en helt ok peng i mitt kuvert. Jag klättrar långsamt upp mot den nivån där jag vill vara men eftersom jag inte alls har lust att byta jobb för att få mer betalt så känns det helt ok att vara där jag är.

Nu är det nog dags för mat, det är kycklingklubba i min låda.. mumma!

Tack alla ni som hjälpte till igår med flyttandet. Vi fick med mer än vi trodde. Nu är det inte så mycket kvar.
Extra tack till M & J för att vi får låna luftmadrassen och stort plus i kanten till herr D som bär alldeles för mycket som vanligt :)
Jättetack till mamma pappa och bror som sett efter stumpan och lånat bil att lasta i. Och svärföräldrarna som fixade massa god flyttmat, släpkärra och säckkärra.
Det blev jättebra och idag när de var här från dagis på hembesök ekade det ganska tomt i lägenheten.

Eftersom jag har svårt att varva ner så har jag nästan packat en hel låda till i köket. Det börjar gälla att tetrissa delux för lådorna tryter och vi kan inte packa upp förrän på torsdag kväll då det är färdigstädat.

Imorgon ska jag försöka att jobba mer som vanligt, idag kändes det som att jag skolkade även om jag har lov att flexa. Och stumpan ska ut till dagis för första gången. Spännande och jag kan inte följa med :(

Ska trösta mig med överbliven kaka från igår.

Vill bara rapportera om våra framsteg.
Stumpan somnar tidigare och mer regelbundet på kvällarna, hon gick omkring en lång stund med sin vagn idag och är riktigt bra på att väja för hinder. Hon försöker också härma mer saker vi säger. Kan snart säga nödvändiga ord som "skor" och "bajs".
Vi blir av med lägenheten tidigare så vi slipper dubbelhyra. Var ute till huset idag och kollade läget, vi får ställa ut grejor redan helgen vecka 33 vilket är bra eftersom föräldragenerationen har fått förhinder v.34.
Vi har packat lite mer idag faktiskt. Börjat plocka ner porslin och röjt ur mitt sminkbord, som inte innehöll särdeles mycket smink ;)
Det blir mer imorgon hoppas jag. Nu sova.

Jo, vi har faktiskt packat några lådor och packat om några gamla lådor. Slängt saker som jag aldrig trodde jag skulle kunna slänga. Började sortera i mina gamla skolpärmar och sparar bara tentor, inlämningsuppgifter, uppsatser och kursplaner. Heja mig! Hyllmetrarna ska väck. Det enda jag sparar är språkpärmarna, åtminstone tills vidare. Kanske får även de en genomgång senare.
Hittade lite gamla vhs-band (sambon skulle säga massor) och även där har jag sorterat ut och ska ta med hem till lillebror för påseende.
Så nu har vi faktiskt kommit igång, känns ganska bra. Får se om vi hinner med ett par lådor till innan vi ger oss ut på utflykt i eftermiddag. Man ska ju smida medan järnet är varmt.

Vem har bestämt att fredagen den 13:e är en otursdag?
Jag lovar att den personen inte fått några glädjebesked. Men det har jag så jag ska göra detta till min nya turdag!
Säljaren har godtagit vårt senaste bud! Hurra!
Nu ska vi "bara" besiktiga och gå igenom alla oändliga detaljer, fast rent mentalt har vi båda redan flyttat. Håller alla fingrar och tår för att allt blir bra och att det inte kommer dröja allt för länge innan vi kan få allt klart och flytta.
Nu längtar jag ut ur stan mer än någonsin.

Och jag vet vad jag vill ha i julklapp:
"Jag vill ha en matkompost, en franskdesignad matkompost. Alla borde ha en sån, en matkompost en matkompost. Kanske en till matkompost, en kompost att ha mat i. Tuff och proffsig, ball och snofsig, Mat-kom-post!" (Allt enligt Lars Vegas Trio)

I förrgår gick jag och hilda på vår återvinningsrunda. Då kom jag dessutom ihåg att gå in på apoteket och hämta en sånhär:


För ni vet väl att det är farligt att hälla ut mediciner i vasken eller slänga dem i soporna? Resistenta bakterier skrämmer i alla fall mig.
Nu ska jag bara raida medicinskåpet och samla ihop allt gammalt bös vi har liggande och trava iväg till apoteket igen. Men det blir nog inte förrän på fredag.
Det känns alltid lite gott inombords när man gör något för miljön. Jag önskar mig ett hus där jag kan ha ett grovkök med mitt eget sopsorteringssystem och en superkompost utanför köksdörren. Tänk vad lite sopor vi kommer att generera!
Själen blir alldeles varm bara av att tänka på det :)

Ja jag är lite knepig

Tyckte mig se något misstänkt när jag i badrumsskåpet endast såg hatten till mitt raklödder. Hittade flaskan när jag öppnade andra dörren. Jojo.. den var använd. I soporna låg sambons flaska till synes slut. Så det var därför han luktade så sött imorse efter sin rakningsmanöver, vilken för övrigt gör att han ser hiskelig ut. Man tager vad man haver alltså :)

Han skulle testa på att dyka idag och då kan man inte ha en massa skägg i vägen tydligen. Men det blev inte vackert. Han passar i helskägg, suck.. det kommer ta jättelång tid för det att växa ut.

I min hand vilar ett trevligt litet papper. Det har lite personuppgifter, löneuppgifter och underskrifter, men det bästa av allt är att "till och med" är utbytt mot "tillsvidare".

Efter 6 års slit och släp är det äntligen verklighet. Att det ska ta så lång tid att få sitt första riktiga jobb. Men det är väl så nu för tiden.

Idag tänker jag bara njuta och jag tror att chipsen kommer smaka ännu bättre idag :)

Lånar lite ord från Petter, för precis så har det känts de senaste dagarna. I torsdags var jag så lättad och glad att jag nästan bokstavligen studsade hem.

Vadan detta undrar ni?

Bekymren med personalavdelningen var bara en petitess och ett missförstånd så det försvann snabbt ur världen redan i onsdags men det var som sagt torsdag som var den riktigt bra dagen.

Jag började den dagen att berätta vår nyhet för kollegorna och därmed är det även officiellt här. Vi ska ha bebis :), det är kul, spännande och skrämmande på samma gång. Så det kommer nog bli lite inlägg av gravid- och bebiskaraktär här framöver. Men nu tillbaka till min braiga dag.

Kollegorna blev glada och jag kände mig faktiskt ganska lättad för det är ganska jobbigt att inte säga något, jag hatar hemligheter, till och med mina egna, det är nog för att innerst inne i mig så bor en liten skvallertant :)
På eftermiddagen kom chefen med resultatet av årets lönerevision, eftersom jag inte hade några riktiga förväntningar så blev jag som vanligt glatt överraskad och gick hem med en mycket trevlig löneförhöjning :)

Stärkt av dagens framgång tog jag tillfället i akt och pratade med min lärare om mitt examensarbete när hon ändå var förbi i korridoren. Hon gillade min idé och sa: "Självklart, nu kör vi!" Så nu är det alltså bara att kämpa på, v.4 drar kursen igång och jag ska skriva som aldrig förr.

Tidigare i veckan fick också sambon erbjudande om ett års jobb, som jag nu håller alla tummar för att det verkligen blir av. Det var inte 100% klart, lite detaljer och så men det brukar inte vara några problem på vår arbetsplats.

Så med allt detta susande runt i huvudet var mitt hjärta lätt som en fjäder, och är fortfarande. Alla bekymmer lösta på en vecka, det är inte ofta det händer oss.

Men som jag började inlägget:
Det är min tur nu, vinden har vänt!

Äntligen är det slut med överdrivet långa dagar för ett tag framöver. Deadline är passerad och jag kan pusta ut. Slutade dock inte riktigt så tidigt idag som jag tänkt. Jag fick upp ångan efter att ha grämt mig ett tag över en uppgift som jag dragit i långbänk men det blev riktigt bra till slut när jag mailade iväg mitt verk till kollegorna. Hoppas bara att någon mer än jag tycker att det blev bra. Vännen C hejade ivrigt på mig på distans i lund via msn. Tack för det vännen!

Sambon trixade ihop trerätters mysmiddag med vin till morden på tv och så var även denna fredag att räkna som lyckad. Jag eldade lite ljus och det är faktiskt mysigare så. Det ska vara ljus när det är höst och ruggigt.

Imorgon ska jag på fasters 60-årskalas. Det ska bli trevligt, förutom den långtråkiga bussresan dit förståss.

Nu är det dags att traska i säng annars kan det gå illa. Gammalt grubbelfia-ordspråk: En trött jag är en jag med tangentbordsavtryck i ansiktet.

natti

Idag har jag haft lönesamtal. Det är ett såntdär besvärligt samtal där man måste framhäva sig själv. Och när man inte har så mycket annat att tillägga än lite statistik från internet så känns det ju lite hopplöst. Men det känns ändå rätt ok. Jag har ju inte fått någon examen än men jag är närmare än förra gången och jag hyser mer tro till att det blir av. Dessutom kan man inte gå missnöjd från ett samtal där man får beröm av andra chefer än sin egen :). Bara det att jag är uppskattad ute på bygget ger extra boost och oftast varje dag. Så istället för att misströsta och tänka att jag kanske blir utan jobb så gäller det istället att njuta av tiden jag har, göra det bäst av den och i värsta fall sluta med flaggan i topp. Bra referenser är bra har jag hört.

Stärkt av dagens samtal och mitt eget peptalk ska jag avrunda kvällen med att göra ett utkast på mitt uppsatsupplägg. Även om jag inte har någon handledare för närvarande så gäller det att hänga i, annars blir inget gjort alls.

"Man ska inte tappa sugen, världen är redan full av tappade sugar" - Hasse Alfredsson

Tack vännerna för att ni smyger till mig hälsningar på bloggen.
Tack till er som alltid säger god morgon om dagarna på msn (och som pladdrar på hela dagarna) det lyser upp den gråa världen.
Till er som skickar uppmuntrande sms bara för att och till er som skickar roliga länkar jag kan förströ mig med.
Till gamla bekantingen som jag möter på vägen till jobbet titt som tätt, alltid med ett leede så att man själv blir glad.
Till tacovännerna, det är nästan så jag ångrar sommaruppehållet :), det behövs mer gapskratt.
Till de hjälpsamma vännerna som skjutsar hit, vattnar blommor dit och promenerar hund i ur och skur.
Till de tålmodiga vännerna som alltid dyker upp med en kram när det behövs.

Vad gjorde jag utan er?!

Imorgon är det fredag och helg och massor av vänner är inplanerade varje dag :) Hurra!

nytt wizkazordspråk: friends are a girls best friend!

*poff*