Ilandsproblem nr 3
Nu har det gått en stund på den här dagen. Vi har haft 3 eller 4 samtal. Känner mig helt klart överflödig men kan ju inte tacka nej till pengar. Förhoppningsvis händer det lite mer frammåt 10. Efter jobbet idag har jag ytterligare en dejt med min "hobby", tredje denna veckan. Egentligen är det väl inte så mycket en hobby som ett engagemang men det går under katergorin "roliga saker att göra" så det passar in på båda ställena.
Engagemang kan dock allt som oftast bli en börda, speciellt om man som jag har oerhört svårt att säga nej. Jag har på senare tid trappat ner de flesta av mina engagemang men jag känner inte att jag har mer tid över för det. Jag tror att jag har något konstigt behov av att tillhöra en grupp och vara behövd och samtidigt göra något för andra människor. Skyller lite på min frireligiösa uppfostran (som jag dessutom har mycket att tacka för). Vad man dock inte ser när man är mitt uppe i euforin av att alla ber en att göra saker är att "jaget" försvinner. Personligen har jag för närvarande lite svårt att hitta tillbaka till vem jag egentligen är. Vad jag egentligen tycker är roligt. Ibland känner jag att det skulle vara roligt att börja engagera mig i fler saker igen men det är nog bäst att avstå. Det är lite beroendeframkallande och därmed bäst att sluta helt och hållet.
Det som är så svårt också när man väl har börjat är att tacka nej till fler uppdrag. "men du passar ju så bra till det" är ett argument jag säkert hört ett hundratal gånger. Det slutar ofta med att man tackar ja och sen har man 5 eller 6 olika uppdrag som man inte vet när man ska hinna med. Ett jobb man måste gå till och en sambo som tycker att man är hemma för lite. Känns det igen?
Dagens Ilandsproblem: hur ska vi hinna med alla engagemang som vi faktiskt helt frivilligt tackat ja till.
Sug på den alla "duktiga flickor"