grubbelfia

fnasig näsa och mycket rosslig hals med tillhörande träningsvärk i mage och bröstkorg av allt hostande men det verkar som att febern är på återtåg. Vi ska se om inte lite mer sömn kan hjälpa.

För nu ska jag bädda ner mig,, så det så

*poff*

Idag känns det lite bättre. Bara sporadiska feberattacker som får en att känna sig yr. Hostan är kvar, näsan har inte riktigt kommit in i leken ännu men jag anar den i faggorna.

Snart ska jag sätta mig i en bil och uthärda 3 timmars färd till svärföräldrarna där jag hoppas kunna kurera mig. Först ska bara sambon byta till vinterdäcken. Det är snöslask ute och 3 plus.. jag tror han har jättekul därute :).

Nu ska jag försöka packa klart mellan hostattackerna.

*poff*

Det var längesedan jag var såhär sjuk. Det sa bara pang så hade jag feber utan dess like. Idag är jag hemma från jobbet och ligger mest i sängen och sover. Största bekymret just nu är att få någon att ta mitt pass på Friskis ikväll. Det är lite svårt att stå där och vara trevlig när man är småyr och inte har någon röst.

Ska jobba på det lite mer nu.

*poff*

Att be om förlåt och ursäkt är besvärligt. Dvs att göra det på rikigt. Det barnsliga halvsura "förlåt då" duger inte. Jag övar mig mest på att be om ursäkt istället för undanflykter. Det är ett av mina mål. Att sluta med undanflykter. Tänk vad mycket bättre det faktiskt känns att säga att man inte har gjort det ena eller inte kan följa med på det andra pga en helt ärlig ursäkt istället för en halvlam undanflykt.

Det är faktiskt helt ok att tacka nej till saker bara för att man inte vill. Och självklart även trots att man vill. Att vara vänlig men bestämd är en konst som jag behöver bli bättre på.

Så idag vill jag vänligt be om ursäkt till mina vänner att jag är så frånvarande men jag vill bestämt säga att det beror dels på att flyttångesten bröjar krypa sig närmre och dels på att jag just idag är tokdäckad av kollegans influensabacill.
Jag gillar verkligen inte att behöva ställa in och skjuta på saker, inte ens när det är bortom min kontroll. Men det är också något jag måste lära mig.

Nu ska jag försöka bota det onda i halsen med mera te och sen är det dags att sussa.

*poff*

Idag är den stora frågan om man bör äta eller inte. Jag har nog de senaste dagarna inte alls varit så snäll mot min mage. Den protesterar och just nu verkar den ha en allmän blockad på intag. Jag är inte det minsta hungrig utan har mest ätit för att energin tryter.

Just nu tryter det mesta och jag tänker maxa min flextid och gå hem tidigt idag. Jag har inga arbetsuppgifter som väntar, det ringer ingen och inga mail kommer det heller. Känner mig lyckligt lottad som har så bra arbetstider.

Kollegan är hemma med förkylning så jag passar även på att slå på musik. Jag brukar ha det tyst eftersom man aldrig vet när det ringer eller om man får besök när vi delar rum. Nu poppar jag Timbuktu för hela slanten.

Dags att göra ett sista ryck innan hemgång.

*poff*

Det bidde inget vettigt alls.

Tröttheten kom ikapp mig så de enda vettiga sakerna jag lyckats med idag var att ta en efterlängtad lång dusch, att laga mig lite provisorisk mat, och att pilla lite med bloggen som ni märkt. Nu återstår det sista vettiga. Att plocka iordning inför morgondagen och komma i säng så att man kommer upp. Och imorgon ska sambon börja på nya jobbet :) Så det gäller att vi vaknar båda två.

*poff*

Att inte göra något vettigt alls är ibland det enda vettiga.

Efter gårdagens extrajobb så traskade jag och sambon iväg för att äta middag med vännerna. En såndär spontan utemiddag med lite vin till maten. Mycket trevligt! När vi sedan började svamla om efterätter och whisky så bjöd vännen Snjodis in oss till henne på lite Irish coffee och lite playstation. Det blev både en och två Irsih coffee plus ett antal små slurkar kanellikör (som jag för övrigt lovordar som förkylningshämmare,den är stark). Gottigt! Och vi gjorde ett antal rundor på PS2. Först spelade vi frågesportprogram, vilket inte gick sådär superbra och när undertecknad fått i sig lite alkohol lät jag mig övertalas till att leka singstar.

Jag är alltid mycket tveksam till att (ensam)prata eller sjunga inför publik. Denna tveksamhet bottnar i att jag har en djupt inrotad rädsla för att göra bort mig. Och min hjärnas definition av att göra bort sig inbegriper alla tänkbara pinsamheter. Allt från att säga saker om folk som råkar stå precis bakom mig (vilket jag hade en tendens att göra när jag var yngre) till att snubbla på en gatsten, för vem vet vem som skrattar och pekar åt mig. Att sjunga fel, komma av mig eller tjabbla bort vad jag skulle säga härnäst i en presentation är bland det västa jag vet. Tror det var därför jag la lärarkarriären på hyllan. Det beror också säkert på att när jag gör något så vill jag att det ska vara 100%, ägna all min uppmärksamhet åt det och inget får gå fel.. ja då går det ju åt skogen om en endaste sak falerar. Den tredje faktorn i detta är att min hjärna kommer ihåg många jobbiga pinsamma situationer som en normal människa skulle ha minnen från ett trauma. De är som trauman för mig. Som att jag minns när jag blev "påkommen" med att palla äpplen som jag inte alls var där för att stjäla eftersom en kompis boende i huset sagt till mig att jag fick ta av. Jag minns varenda detalj. Kläder, skor, väder, cyklar, vilken dag i veckan etc.

Dessa detaljerade minnen plockar min hjärna sedan fram någon dag när den är på "ält-humör" och den nedåtgående spiralen är igång.

Och ja.. jag är en konstig människa.. något annat har jag inte påstått.

Som tur är blev gårdagens omgång i singstar inte alls något traumatiskt minne utan en engergiboost av sällan skådat slag. Jag vill ha en egen PS2 så att jag kan yla hela dagarna :). Jag älskar egentligen att sjunga så varför inte. Och trots att vi sjöng och gastade till kl 3 på natten och drack lite för mycket kanellikör så är jag oförskämt pigg.

Tack mina vänner för en hur bra kväll som helst! Ni är bästast! Vi får helt enkelt skaffa ett PS2 till inflyttningsfesten *uppdaterar önskelistan*

Nu ska här göras något vettigt.

*poff*

Eftersom det var ett tag sedan jag flyttade sist så har man glömt hälften av det man behövde göra. Däremot har jag vetat att jag behövde göra en massa saker och det har stressat mig aningen mycket. Så idag tog jag semester, sov ut och skred till verket.

Adressändring check! El beställd (snart iaf ska bara skicka in pappren), tillträde till lägenheten innan den 1/12 fixat, och slutligen fick vi även svar på hur vi gör med telefonen för att flytta med nummer och liknande. Det som är kvar nu är att beställa telefon och bredband. Men vi har bestämt vad vi ska ha så det är bara att göra :)

Vi hann även med att köpa delar till bilen så att den äntligen kan få grönt på besiktningen. Vi handlade mat och tankade samt gluffsade i oss lunch på stan. Och nu är jag helt slut. Ska inte göra för många knop mer ikväll för imorgon väntar mer jobb.

Det mesta jag vågar mig på idag är nog att börja riva i min garderob. Jag börjar dock få slut på flyttlådor. Hoppas att svärmor har hittat några måndagsex på sitt jobb som hon lovade.

Men först lite av mitt "healingte" dvs. min hemmagjorda brygd med whisky, en liten smörgås och kanske lite SG Atlantis.

*poff*

Även idag präglas tillvaron av trötthet, inte bara jag utan alla omkring mig. Alla gäspar, sover dåligt och är trötta. Igår började vi spekulera i om det var fullmåne men det var tydligen en vecka kvar så det var inte lösningen. Något annat lurar i faggorna således.

Andra mysteriet idag var vem som möblerat om på vårt kontor imorse. Städet brukar komma på måndagar så att det var städat imorse var lite otippat. När jag satte mig ner för att logga in på datorn så fick jag lägga huvudet på sned både en och två gånger innan jag kom på var det var. Jag satt inte på min egen stol utan kollegans. Ganska snopet men lätt tillrättat tack och lov. Vi har ju specialstolar allihop som är inställda efter oss så det är ganska lätt att märka när det är fel, speciellt när det är olika färg på dem! Det borde jag ju ha sett först men hur pigg är man egentligen på morgonkvisten. Dock kvarstår mysteriet: Vem har städat vårt kontor när det egentligen inte behövdes och varför i hela friden bytt plats på stolarna? Det händer ju aldrig annars.

Även hemma har vi ett par mysterier som vi skyller på flyttmonstret, några av sambons hobbyprylar är spårlöst borta samt nyckeln till föreningslokalen. Den nyckeln är svårborttappad vill jag lova eftersom den sitter fast i en pärm av storlek A4. Den trodde han dock att han kan ha låst in i sagda lokal men i brist på bevis är det alltså flyttmonstret.

Ett sista mysterium är vem som kreerar all disk som huserar på min diskbänk. Jag hävdar å det bestämdaste att det inte är jag och sambon gör det samma. Det är alltså antingen hunden eller flyttmonstret. Jag ska förhöra den ena lite senare så får vi se. Uteslutningsmetoden is the shit :)

Det var nog allt för veckans mysterierapport.

Nu ska jag rensa lite papper.
*poff*

Jag tror inte ni har missat att det är höst. Årstiden då allt går på sparlåga. Jag orkar inte riktigt vakna till på jobbet. Det är mest styrfart. Hemma blir inget gjort med "vanlig" energi heller. Inte för att jag vet när något gick undan senast.

Jag börjar få flyttångest och panik, det känns som om jag ligger efter med förberedelserna. Jag har inte fixat med telefon, el, bredband eller adressändring. Och det lär ta sin lilla tid att ordna. Just nu överväger jag att ta en dag ledigt och bara sitta med sådant. Jag vill ha lugn och ro omkring mig när jag fattar beslut och sen vore det inte fel med några extra timmars röjande i all vår bråte. Nu kan det låta som att jag fixar allt men det är nog snarare så att om jag inte får ha koll och ta beslut så mår jag dåligt för det istället. Så sambon har nog kommit till insikten att låta mig hållas.

Igår var sparlågan på sin allra lägsta nivå hittills i höst. Och jag tror att det var något kollektivt. Alla vännerna och alla på jobbet var helt borta. Lite jobbigt när hela ens omgivning vaknar upp samma morgon och befinner sig i något slags zombie-stadium.

Tur då att vännen maian var lite vaknare än oss andra och spädde på sparlågan med ett jätteglas julmust till tacosen. Julmust är den bästaste läsk jag vet så det var vardagslyx utöver det vanliga igår. Tack för det min vän :)

Nu är nog lågan helt slut för idag eftersom jag börjar se i kors. Och då är det alltid bästa att lägga sig innan man får tangentbordsavtryck på kinderna :)

natti
*poff*

Varför blir det såhär så fort man är ledig? Att istället för att man tar sig för allt det där man hade tänkt, så sitter man i soffan framför tv:n eller framför datorn och inget vettigt blir gjort.
Det måste ligga i detta med människans lata natur. Behöver vi inte jobba för att få något så gör vi det inte heller. Och skulle vi kunna jobba för något men likagärna imorgon som idag så är det ju allt som oftast att det görs imorgon istället.. eller för det mesta inte alls.

Att försöka leva efter de nya deviserna som jag satt upp, inspirerade av både tarotleken och nasse, är inte det lättaste. Det är svårt att skapa långsiktiga mål när jag har svårt att se bortom innevarande dag. Målet blir mest att klara av den dag som är.
De små målen i tillvaron går det dock ganska bra med. På utrikiska heter det ju "it's the little things that counts". Att se saker positivt är oftast inte svårt, det är dock de mest triviala vardagliga sakerna som jag oftast se rött på. Jag måste vända denna trend! Det måste bli naturligare att säga tack och förlåt. Minsta lilla som görs av andra för att gynna mig på ett eller annat sätt ska uppskattas till det yttersta. Istället för att som nu tolka allt som inte görs/händer som en personlig förolämpning. Min EQ är inte alltid vad den borde vara. Jag har oftast svårast att läsa av de som är närmast i just sådana situationer. Jag behöver öva både på det och mitt tålamod.

Eller ja.. mitt tålamod är nog av den bättre sorten egentligen.. det är ju bara det att eftersom man ofta tar in en hel del på dagarna så är det ju slut på tålamodet när man kommer hem. Det blir ju faktiskt oerhört orättvist mot både sambon, hunden och vännerna som kanske tyvärr råkar ut för mitt avgrundshumör när de egentligen borde få mina bästa sidor.

Och vips mitt i alla grubblerierna så föddes en idé till ett mål. Att uppskatta mina närmaste och att ge dem det bästa av mig som jag förmår.

En dag när man får en idé är inte förspilld - gammalt wizkaz-ordspråk

nu säng
*poff*

Jag erkänner!

Jag har en oförtrytlig tilltro till min förmåga att hinna med saker. Det är inte alls kul att komma hem varje fredag och se veckans diskberg. Något som jag egentligen borde göra varje dag eftersom det skulle göra det hela mycket enklare men som jag helt enkelt prioriterar bort eftersom det alltid finns något roligare att göra.
Jag har av ren planeringsmässighet bokat upp mig på ett par heldagar på friskis under hösten för att jag ska veta i förväg när jag ska stå. Vi hade en massa luckor och jag föredrar att ha ett schema färdigt utan en massa luckor som man blir påmind om varje vecka. Dock har jag upptäckt att jag inte har en aning om när jag ska hinna packa för vår flytt så jag tror att jag måste slingra mig ur dessa helgpass på ett eller annat sätt. Just idag är det för sent men de nästkommande borde nog gå.

Sitter alltså på friskis och bloggar. Det har faktiskt varit fullt upp här tills nu. Jag hoppas dock att det blir lite lugnare i eftermiddag. Men nu är det dags och gå hem och äta.. om tidsoptimisten hinner det vill säga.

*poff*

Och så försvann en vecka till bara sådär. Det har varit lite blandat.

Förra måndagen blev det ingen tacos och som om eländet inte hade någon ände så bestämde de underliga typerna ovanpå att de skulle ha fest till sena natten. En måndag. Jag har således varit lite gnällig resten av veckan eftersom jag inte sovit ordentligt.
Försökte laga mitt dåliga humör på onsdagen med lite träning med My. Jag tror vi lyckades ganska bra. Lite styrketräning direkt efter jobbet var en bra idé.
Torsdagen innebar 3 timmar friskis, inte så jättesugen men det är oftast lugnt och skönt där nere. Och sen har jag ju lite trevliga stammisar så det är rätt bra. Så torsdagen tror jag jämnade ut sig.
När det väl var fredag så höll mitt avgrundshumör på att eskalera till en farlig nivå när pojkarna på jobbet övertalade mig till innebandy. Det var nog bra för jag fick springa av mig lite ilska och idka lite halvmacho tillika elaka kommentarer utan att folk tittade snett på mig. På det hela taget mycket trevligt. Att det dessutom är värsta konditionspasset för mig är bara bonus.

Lördag och söndag har flutit ihop till en dimma, mest för att jag varit konstant trött och mestadels parkerat i en soffa, förutom lite hundpromenader och tävlingen med skytteklubben i söndags. Att gå upp kl 5.45 en söndag rekommenderas inte när man redan är trött.

Något som rekommenderas däremot är att dela ut löneförhöjningar på gråa och trista måndagar. Det höjer humöret till betydligt trevligare nivåer. Den satt inte fel vill jag lova. Särskilt som jag i fredags upptäckte att mina pengar nästan var slut den här månaden. Skönt att veta att det blir lite mer nästa gång.

Nu ska jag leta mig till sängen. Om det går att röra sig trots alla tacosar jag stoppat i mig. *uff*

och följdaktligen är detta även veckans bästa morgon. Inga tider att passa, inga klockor som ringer. Vår hund är helt underbar på det viset. När han buttar på dörren på morgonen så betyder det inte att han vill gå ut utan att han vill krypa ner hos matte där det är varmt o gott. Vovven och sambon ligger fortfarande och sover. Det bidrar till braigheten. Jag kan rumstera själv i en timme eller så innan de kommer upp och är hungriga.

Den möjliga enda nackdelen är väl att man ofta har lite svårt att komma igång när man går upp lite senare. Fast det får man nog leva med. I alla fall en gång i veckan.

*gäsp*  Nu tror jag minnsann att jag får ta tag i den här dagen också. Börja med att diska grötgrytan så man kan laga frukost :)

*poff*

Tack vare nattens brist på sömn befinner jag nu mig i mitt supertrötta "inget duger" tillstånd. När varken kaffe, te, smörgåsar eller godbitar fungerar så är det dags att dra en gammal filt över huvudet, slå på en gammal film eller serie som garanterat får en att snyfta lite (och i mitt fall är detta supersvårt) och leta upp chipsen. Något annat hjälper inte. Observera dock att bara filten och filmen ska vara gamla.. chips föredrar jag färska ;)

Läget är alltså usch, blä och fy.
Jag ska bota mig tills imorgon.. jag lovar. Läget är inte hopplöst men ganska besvärligt :)

*poff*

..får du skylla dig själv!
Efter ca 4 timmars sömn då indierna någon våning upp hade spontan måndagsfest till kl 2 så är jag inte att leka med.

Det blir en lång dag idag. Suck!

*poff*