grubbelfia

Idag flöt på trots allt. Imorgon kan det bli segare. Sambon är borta större delen av dagen vilket innebär att vi måste hålla igång själva tills efter middagsluren nån gång.
Imorgon är också hans födelsedag så jag ska ägna middagsluren till att baka något smaskigt som vi kan äta sen. Presenten kom idag med posten så paket är inslaget och klart. Gött!
Imorgon startar jag nedräkning till bebisen.

Slut på helgen.Nu gäller det att hitta på saker till hemmadagiset. Det ska i och för sig bli fint och kallt hela veckan så vi ska nog kunna vara ute en hel del. Så länge mamman orkar.
Sedan ska vi ju baka lite, sambon har beställt tårta till sin bemärkelsedag. En hemmagjord gräddtårta ska nog gå att ordna. Så långt sträcker sig mina tårtfärdigheter. Stumpan ska nog helst inte delta i bakandet, då finns det risk för att tårtan innehåller fler ingredienser än önskat, hennes uppfattning om recept är aningens begränsad.
Det gäller också att se till att vi har nåt att äta. Vi var till affären i morse, söndagmorgon var perfekt för mat-shopping, knappt en kotte i affären och parkering vid dörren :). Så nu är det bara att laga det som finns. Imorgon räcker det med inspiration till en måltid. Den andra blir tacos att inta i staden imorgon kväll. Ska bli trevligt. Redan imorse började stumpan tjata om lill-tjåken. Så vännerna är åter igen efterlängtade :)

idag har varit en ganska jobbig dag, rent fysiskt. Hela kroppen spänner och klämmer lite. Nu ikväll har kottens cirkus öppet som vanligt. Jag orkar inte lyfta stumpan från golvet ordentligt så jag måste försöka undvika det. Det är också jobbigt att göra för mycket manövrar i stumpans höjd, dvs närmre golvet, som att plocka upp efter henne och att sätta sig ner för att nästa sekund resa sig igen för att hämta tillbaks henne eftersom hon hinner smita iväg. Snabb som vinden är hon ibland.
Idag har hon varit ute och testat att åka pulka med pappa och det var tydligen hysteriskt kul för hon viftade med hela kroppen och skrattade högt och ljudligt. Lite bilder finns förhoppningsvis om mamman fotoskills har funkat. Just det kan man inte vara säker på nämligen :)

Nu är det dags att stoppa in en kudde till bakom ryggen och försöka sova en stund. Vad jag längtar tills jag kan sova på mage igen. Magsovande is the shit. Rekommenderas dock inte vid graviditet och amning. Konstigt va? ;)

För de flesta betyder nog semester mitt i vintern att de antingen åker nånstans där det inte är vinter eller att man drar till ett fjäll eller en alptopp. För min del innebär det i år att jag ska vara hemma i 3 veckor och förbereda för ankomsten av vår andra bebis. Förhoppningsvis 3 veckor. Man vet aldrig hur det går.
Som tur är så är det vinter för tillfället hos oss vilket innebär att stumpan och jag kan ta en tur i pulkan med fika, lite miniutflykt alltså. Det är bra för det kommer att bli svårt att sysselsätta henne inomhus om det är dåligt väder hela tiden. Planen är att vi ska kunna vara ute.
Imorgon står dock en liten stadsutflykt på agendan. Mamman ska till mvc och kolla läget och sedan ska vi shoppa lite nödvändigheter och kanske äta lite lunch.

Semesterns allra första plan blir dock att sova gott utan väckarklocka.

Månadens tråkigaste avklarat, räkningar upplagda för betalning och jo, det blir lite över denna månaden också. Konstigt nog. Sedan kom årets tråkigaste brev, det från csn som talar om hur mycket pengar de tänker kräva av en. Det är en hiskelig massa men det minskar å andra sidan lite på det nu för tiden. Det gjorde det inte innan, så det är ju också lite positivt.

Imorgon gör jag min sista arbetsdag på över ett halvår. Eftersom jag hållit på i över en vecka att avveckla mig själv och neutralisera min arbetsplats så att min snälla vikarie A kan flytta in så är jag inte ett dugg stressad. Inte av det i alla fall. Nu undrar jag bara vad jag och stumpan ska sysselsätta oss med i 3 veckor(förståss under förutsättning att det blir tre veckor). Jag tror att jag får starta något slags minidagis här hemma med minst en inne och en ute-aktivitet varje dag så att man tröttar ut henne lite. Vi kan inte ha det som under jullovet då hon började utveckla tonårsfasoner på morgonsovandet.

Idag var äntligen bekantingarna L o P i tidningen med sin lilla plutt. Kul, kul och grattis igen vännerna om ni läser :) Jag har varit nyfiken må ni tro. Ska bli jättekul att försöka ses framöver. Någon att vara mammaledig med denna gången också, det är ju perfekt!

Nu ska mamman vara mer förberedd än förra gången och gå och packa en bb-väska. Tänker vara beredd på allt.. i alla fall allt jag kan komma på :)

Nu är det vinter och vitt. Min plan till helgen är att försöka ta ut stumpan i pulkan med fika. Lite vinterutflykt sådär innan hon blir storasyster. Sambon köpte till skidkort idag så han kan åka lite de närmsta veckorna.
Från och med fredag har jag ju semester så stumpan och jag måste ju sysselsätta oss. Får kolla upp vilka kyrkor eller annat som har barntimmar de närmsta veckorna. Nåt måste vi ju göra och några andra barn måste hon ju få leka med.
Imorgon är jag förhoppningsvis piggare för idag är vi i säng i rätt god tid. Ska bara ordna med sambons 35års-present så är det dags att sussa sött sen.

Det börjar vara jobbigt att vara såhär gravid. Mitt humör är inte alls på topp och just nu funderar jag på om en av kollegorna lyckas smitta mig med sin förkylning. Det har jag verkligen inte ork med.
Dessutom hinner jag inte med att göra saker som jag vill och absolut inte i den takt jag vill. Detta irriterar mig givetvis en hel del. Och det enda jag borde göra just nu är att njuta av sista tiden med lilla stumpan som enda barnet och vara förväntansfull på hur det blir sedan.
Tyvärr grubblar jag för mycket och allt blir bara stressigt och gråmulet. Att vara positiv är inte alldeles lätt när man saknar ork.
Imorgon är det dock andningshål i form av tacos. Det ska bli skönt. Och så hade vi ju ett i helgen också i form av pappas 60-års kalas. Vi behövde det, eller i alla fall jag.

Nu är det givetvis alldeles för sent igen så jag ska idka sömn så jag kan påbörja min sista arbetsvecka på ett bra tag :)

Precis som förra graviditeten så kommer och går den där surheten i magen. Nu är den inne i en ganska intensiv och irriterande period. Det gör liksom att man inte känner sig hungrig och drar sig för att äta. Det spelar ju liksom ingen roll vad jag äter, det är surt ändå. Det är inte som vanlig sur mage.

Det har varit en relativt lugn kväll och jag övar på att vara positiv, det går relativt bra ;)
Jag är glad för vän S som fått ett jobb, hurra!

Sedan är jag med lite blandade känslor nog tillfreds med att min kollega som jag i stort sett ersatt under julen kommer tillbaka från sin långledighet imorgon. Eftersom allt är lite småkaos nu under tentamensveckan så vet jag inte riktigt hur hon kommer att reagera etc. Jag hoppas dock att jag i lugn och ro kan avsluta det jag påbörjat och fullfölja denna veckan, så kan hon få ta över sedan. Annars tror jag, eller jag är i alla fall rädd för, att det som vanligt bara tar dubbelt så lång tid.

Jag övade också på att inte vara totalt självuppoffrande både idag och igår. Det är viktigare att erkänna att man inte kan, orkar och hinner än att låta bli att försöka och sen hamna med skägget i den beryktade brevlådan. Har sagt nej på ett par saker idag och en grej igår. Imorgon ska jag släcka ett par små brandhärdar och går inte det så drar jag i nödbromsen igen. Dock vet jag att det finns stöd i ryggen och det är bra.

Jag är också duktig och undviker trapporna samt försöker sluta någon minut tidigare varje dag så att jag inte joggar till bussen. Kotten gillar inte när mamma joggar nämligen, den gillar inte heller trappor och inte så förtjust i julmust som mamman. Men nu är det bara 3 flaskor kvar i backen så jag ser det inte som något problem. Jag kommer säkert inte hinna dricka dem själv heller, vilket förmodligen är lika bra det. Det är nog varken bra för mamman eller kotten egentligen.

Något som inte mamman är särskilt förtjust i är detta eviga blåsande, för jo visst, ikväll regnar den stackars snön bort och i samband med det så blåser det såklart som attan. Kan det inte bara få vara lugnt en dag eller två? Det låter ju alltid som att huset och dess delar tänker ge sig iväg, ofta åt olika håll :)

Har spenderat helgen hos mor och far. Det är alltid trevligt. Man är fler om att passa stumpan och man får en massa god mat. Dessutom har vi ordnat med lillebrors födelsedagspresent samt förberett för pappas sådan. Känns bra. Då behöver man inte bekymra sig om det de närmsta veckorna.
Stumpan och mamman fick julklappssockar av mormorsmor, eftersom vi inte träffade dem på jul så fick vi dem nu istället. Och mamman fick födelsedagstulpaner av faster med familj. De står nu så fint i vardagsrummet, förhoppningsvis står de sig över tacokvällen imorgon i alla fall :) Jag har ju inte så bra hand med växterna.

Besökets baksida består i att vi glömde stumpans d-droppar i mormors kylskåp samt att mamman lyckats ådra sig ett munsår under helgen. Försöker i detta nu bota mig med ett munsårsplåster. Håller mina tummar.

Nu är det fock hög tid att ta igen sig inför morgondagen. Dags att starta nedrälning på jobbveckorna,snart är det semester.

Idag har vi varit lediga och passade på att besöka badhuset. Lilla fröken och hennes far har åkt massor av vattenrutschkana medan mamman tittat på eller suttit försjunken i en varm pool. Vi kan ju lugnt säga att stumpan inte är rädd för vatten. Fick hon bara bestämma själv så skulle hon trava rätt ut i djupaste delen av äventyrsbassängen trots att hon inte alls kan simma :)

man blev ganska trött av att bada dock. Det är ju tropisk fuktig värme där inne och man tappar lite vätska men nu börjar det ordna upp sig. Det får nog dröja lite innan vi åker dit allihop igen dock. Mamman har det rätt besvärligt att jaga efter stumpan i sitt nuvarande tillstånd.

Jag tror att det beror på att jag är så trött för det mesta som jag inte orkar. Orken räcker inte till mycket. och tyvärr finns det en hel del den borde räcka till.
Men denna årets första dag ska jag inte grubbla så mycket just här för att inte deppa ner er andra. Jag ska snart sluta vara så gravid och hormonell och bli lite gladare. I alla fall om jag orkar...