lång

Idag blev en alldeles för lång dag på jobbet, och ganska stillasittande. Resultat.. tja förutom trött och hungrig, vilket numera är ganska konstant så är det också ganska stelt i ryggen.

Försökte hinna gosa med stumpan lite extra ikväll för när jag kommer hem imorgon så har hennes mormor varit här och snott henne för helgen. Men det var svårt att hinna så mycket gos på en futtig timme. Så går det när man jobbar så länge, men snart är jag på noll i flexet och då blir det inga fler långa dagar här inte. Då blir det snarare nån dag i veckan som blir kortare eftersom tiderna ofta styrs av bussen och då kan man tjäna ihop till en tidig fredag :)

Imorgon kan det dock bli en lång fredag, har inte bestämt om jag orkar det eller inte. Det märks. Jag ska i alla fall försöka vara riktigt effektiv, till skillnad mot idag när jag inte fick nåt gjort alls kände jag.
Nu ska jag dock hitta sängen, så jag orkar gå upp igen.

när bra blir sämre

Det är lite bakvänt att en bra dag ändå till slut blir lite trist. Den 25:e, lönutbetalning borde vara en mycket trevlig dag men när kvällen har kommit och alla räkningar är sorterade så blir det ju liksom inte så mycket kvar som man hade tänkt. Även om jag håller tummarna varje gång. Denna månaden är första gången vi har alla nya räkningar för huset så det blir lite facit på om det lönade sig att lämna lägenheten och än så länge tror jag faktiskt det. Den som lever får se.

Felia

Glömde ju berätta att felia slarvat bort vår första beställning! Hur lyckas man med det?
Så i måndags lyckades sambon beställa på nytt och få en bekräftelse denna gång. Vi ska få vårt gamla nummer är det bestämt och vi får mobilt bredband gratis i tre månader och spotify premium i ett år. Förhoppningsvis är allti inkopplat till den 24:e om allt funkar.
Felia är verkligen Felia och kunde vi bara ha nån annan leverantör så hade ju det hela varit enkelt.. att det ska vara så besvärligt *suck*

sopmarodörer

Nu vet jag varför fåglarna kraxat och cirkulerat så glatt runt lägenheten det senaste dygnet. Någon idiot har lämnat en kasse matrester utanför sopkontainern, vilket självklart resulterat i att de lokala kajorna har bjudit in alla sina fågelkompisar på kalas. Suck. Det ska bli så skönt att flytta till hus där det är lätt att undvika sånt här, man ser ju vilken granne som orsakar en fågelinvasion, nu är det omöjligt att veta.
Jag undrar bara hur svårt det kan vara att komma ihåg att papperskassar inte passar i sopnedkastet! *morr*

Jag har i alla fall kommit ut på promenad och gått bort lite apati, det behövdes.

sjukrapport

ryktet om vår sjukdom var nog lite överdrivet. några bakterier har vi inte än vad vi vet. men vi är ju inte med i matchen på något sätt. Skönt att vi storhandlade förra veckan och att det finns lite matlådor att ta av så vi slipper krångla med det.
Tacos imorgon känns avlägset just nu. vi får ta beslut frammåt eftermiddagen.

host, snörvel, harkel, atjo, prosit etc.

blärhg

ungefär så låter det när någon av oss försöker dra djupa andetag. herrn i huset fick en tid på jouren idag för han kunde knappt andas imorse. vi andra avvaktar till imorgon då vi nog ska gå och ta prover, eller be att få i alla fall. pappa har baciller eller bakterier rättare sagt som vi nog kan ha smittats av förra veckan. I värsta fall ställer vi nog in tacosen på tisdag... och allt annat vi gör också. ska inte smitta flera.. uff uff.

idag blir det tv för hela slanten.. stackars barn, hon kommer bli fyrkantigare :)

om kompromisser

Nu ska jag göra något som jag inte brukar göra särskilt ofta och något som jag egentligen inte tycker man ska göra. Men nu har jag haft detta i huvudet sedan igår och känslan måste ut. Jag ska spy galla över en specifik händelse/sak/företeelse men absolut göra mitt bästa för att inte vara för specifik.

Jag har väldigt svårt att förstå varför det är så svårt att anpassa sig till ett beslut, en bestämmelse, ett direktiv utan att behöva kämpa till sista blodsdroppen för att få till något slags undantag när detta är högst orimligt och kanske inte ens nödvändigt. Det jag inte heller förstår är att man år efter år gör samma sak även om direktiven ändrar sig. Är det en bestämmelse som gäller en större organisation så är det ju förmodligen så att någon tänkt igenom detta och beslutat att detta är det som är bäst för alla parter men att det kan bli kompromisser på sina håll. Varför kan man då helt enkelt inte göra som majoriteten och rätta in sig i ledet för att alla ska få det någorlunda bra istället för att "böka" till det så att ens egen sak ska få perfekta förhållanden på andras bekostnad?

Jag vill inte acceptera att någon, person, grupp eller vad det må vara systematiskt utvecklar något slags vakkum där bestämmelser inte gäller utan man ber om undantag. Jag vill inte behöva böja mig för någon som påstår att de inte ser några problem när jag själv ser 100 i samma scenario. Det är som att min kompetens är trampad på, att det jag säger inte tas på allvar och det är det värsta av allt.

Det är absolut inte så att jag inte vill hjälpa till och lösa problemen. Det är ju bara det att bestämmelsen, direktivet etc. redan löser och förenklar och inte skapar nya problem och det är det jag vänder mig emot. Med undantagen så skapar man problem som man oftast inte själv löser utan det är någon annan som får göra det.

Visst curlar jag också lite grand i min servicefunktion jag har på jobbet men det finns gränser och jag ger mig inte utan strid. Mina curlingfall inträffar endast i undantagsfall när jag vet att jag har med en "engångsförbrytare" att göra eller när jag helt enkelt har avlossat en hel kärnvapensalva och inget biter. Tyvärr verkar ovanstående också resultera i att jag får ge upp, jag/vi är nedröstade och kanske inte överkörda men i alla fall inte tagna på tillräckligt stort allvar för att ta med i beräkningen.

Det är möjligt att jag är extra stingslig för närvarande men jag är banne mig världens beskedligaste varelse annars så om jag är lite upprörd så borde ju folk fatta att det är något viktigt och inte en trivialitet. I just det fall jag försöker illustrera här ovan så har jag under årens lopp eftersom det inte är första gången, försökt att pedagogiskt förklara och vara tillmötesgående men om jag inte orkar det för femtioelfte gången i rad så tycker jag inte det är konstigt. Det stör mig ju också att det blir ombytta roller och det är jag som får stångas.

Summan av kardemumman:
Ge f*n i att be om undantag från allt. Regler, direktiv, bestämmelser är till för en anledning. Någon har tänkt till och kommit fram till att för allas bästa så är det detta som gäller! Visst kan man ifrågasätta om något är fel men om man får nej upprepade gånger efter gjord utredning så är det kanske ens egen idé det är fel på.

Kompromiss is the shit.

arg

Idag är jag mest bara förbannad. Jag känner mig diskriminerad och kränkt in till själen. Det enda jag för tillfället vill är att ha ett par(helst två) mammajeans med mudd över magen. Vilket också just är det som inte finns att få.

Du får nämligen inte vara gravid om du drar större än storlek 46. Då kan man inte bli mamma förstår ni. Eller ja.. kan kan man ju men man är i alla fall förpassad från att köpa kläder i affär till att sy om hela sin vanliga garderob.

Detta kan synas som en petitess men JAG VILL INTE! Jag har banne mig samma rätt att se snygg ut som de som har storlek 36 vare sig jag är gravid eller inte. Jag vill inte ha "vanliga" byxor i större storlek just för att de klämmer över magen, jag vill ha med mudd. Det finns inte min storlek i de två affärerna i stan som har mammakläder, och inte någon av nätbutikerna jag har hittat och det är ett par stycken vill jag lova. Inte ens ellos har mammakläder i stl 48.

Idag är en sån där dag när jag vill ge upp och skita i allt.
Kan ingen gå och klubba ner lite modeskapare åt mig.. det skulle kännas bra.

*mutter*

lagen om alltings jävlighet

Jodå, den har slagit till igen.
Idag har jag tvättid och idag ösregnar det utan uppehåll. Aningens tråkigt att springa upp och ned för fyra trappor och bort till tvättstugan i snålblåst och småspik. Jag ser det som motion. För att spä på det hela har en äcklig kräksliknande doft de senaste dagarna spridit sig i trapphuset. Det är nästan så man måste hålla andan, det går väl bra på vägen ner men upp är det värre :(

Det som fortfarande stämmer denna underliga dag är att sambon lagar mat åt mig. Idag är det köttfärslimpa på försök, mumma

*poff*

Hjälp det går för fort!

Kan inte någon dra i bromsen?
Av någon anledning har hela kollegiet(känns det som) också insett att det är deadline på torsdag och alla ska ha hjälp, helst samtidigt. Och sen är det det här med bortskämdheten. Om jag inte svarade igår så får jag nya mail idag som undrar varför. Jag måste nog bli sämre på det här med mail för min egen skull.

*pust*

lönlöst

inte riktigt förknippat med mitt tidigare svammel men ändå :)

Efter att i ca 1 timme letat efter mitt gamla kompendie med uppsatsuppställning utan att hitta det så gav jag upp och browsade gamla hederliga MLA för uppslag på saker att undersöka. Där fanns inte jättemycket och det kändes lite som att leta efter nålen i den berömda höstacken. Smått lönlöst. Efter att nu ha letat mig trött både fysiskt och mentalt ska jag dricka te och sova. Man måste ju orka fredag också.

*poff*

Tiden och dess rimlighet

Idag är en såndär dag när jag bara vill gå och lägga mig. Trött från morgon till kväll. Gårdagens försök att lägga mig funkade visserligen men det blev inte riktigt åtta timmar. Nytt försök ikväll efter plöjandet av en uppsats och lite referenslitteratur. Igår tog tyvärr mina ambitioner stopp efter våffeltillverkning och efterföljande disk.

Jag har funderat lite på det här med hållbar utveckling, slow food och att ta hand om sig själv, apropå det här med sömn.
Jag tror att världens ledare har en hemlig plan att bränna ut hela jordens befolkning i omgångar. För att klara din försörjning bör du ha ett heltidsjobb, i sverige motsvarar detta 8 timmar om dagen. Du förväntas ta jobb vart som helst i landet ibland med pendlingsavstånd som är enorma. Vissa bemanningsföretag tillämpar spännande regler om att pendlingstiden gäller från det kontor du är inskriven på. Så om du dessutom har en timmes resväg dit så blir det långa dagar. Ponera att genomsnittssvensken har en pendlingstid på minst 1 timme varje dag. Det blir 9 timmar. Sedan bör man sova 8 timmar. Då är vi uppe i 17 timmar. Inköp, tillagande och intagande av mat tar nog om man slår ut det på veckan minst 1,5 timme varje dag. så: 18,5. (räknar man här enligt slowfood-modellen så ska man också umgås och laga maten i flera timmar och vips så är dygnets timmar slut)

Min morgonritual som jag själv tycker är rätt kort trots att jag tar det väldigt lugnt är 1 timme. Så 19,5.
Genomsnittssvensken har också barn och husdjur som ska hämtas/lämnas och rastas. Minst en timme till. 20,5.
De flesta människor har också något slags motionsvana som tar tid. i mitt fall skulle ett pass på friskis ta minst 2 timmar plus dusch. 30 minuter dit/hem, 1 timme pass, 30 min dusch etc. 22,5 timme.

nu har vi 1,5 timme kvar (jo dygnet har bara 24 timmar)
Det är alltså på den tiden som man ska göra allt det där som andra tycker att man ska göra och det som man själv vill. Vaddå fri tid. Hur f*n hinner alla "duktiga" människor allt? Och varför gör det dem så äckligt glada och klämkäcka? Kalla mig bitter, avundsjuk, ja vad du vill men inse också att jag någonstans har en poäng.
Om livet går ut på att ständigt vara trött så hoppas jag att ni inte klandrar mig för att jag ibland önskar att världen kunde vrida tillbaka klockan ett århundrade eller två. Eller åtminstone titta i backspegeln och fundera lite över vad som gick snett.

Världens alla "måsten" som jag ju absolut inte alls måste tynger i alla fall på mig och man blir alldeles utmattad av bara tanken.

Min 1,5 timme per dag tycker min arbetsgivare att jag ska ägna åt att skriva uppsats så att jag sedan kan tillsvidareanställas. Visst vill jag hemskt gärna både skriva min uppsats och bli anställd, men hur i hela friden orkar man motivera sig? Varje dag!

Idag går jag på vilja. Får se hur jag ska lyckas imorgon.

*poff*

gnäll..mest

Idag är läget lite småsegt, det var värre igår. Solen har skinit idag, inget regn, ingen som varit omöjlig på jobbet. Har tvärtom fått en massa beröm de senaste dagarna. Det är inte alla som två dagar i rad får mail där det står : du är bäst! Men alla borde få ett sånt! Eller åtminstone ett "bra jobbat" eller bara att det kommer ett "tack" tillbaka. Alla får inte det heller och det är orättvist.
Nu börjar vi om alltså:  Idag är jag glad för jag fått beröm på jobbet. Så, för jag borde vara glad och gotta mig i det. För det är ju välförtjänt.

Gruset på paradgatan är idag att sambon inte verkar få csnpengar så vi blir fattiga i höst och att jag tydligen måste göra klart mitt ex-jobb annars så vill inte den elaka personalavdelningen anställa mig. Lite stress är ju bra för motivationen men detta är för mycket för mig. Jag vet ju att jag inte hinner klart i tid och därför är det ingen idé.
När jag kommer hem är jag trött och behöver vila så att jag orkar göra mitt jobb nästa dag. Är det nåt fel på mig då? För att jag inte orkar gå till biblioteket och sätta mig i 4 timmar till, för att jag har en sambo och en hund som jag prioriterar?

Ibland är man så trött på allt att man bara vill lägga ner.

Nu ska jag frammana tillräckligt med energi för att förbereda morgondagen, gå kvällspromenad och sedan sova.

*poff'

tandkrämstjuv

sambon har flytt fältet och leker sjökapten med herr pp och hans båt på le kanal. Till min förskräckelse upptäckte jag i morse att han utan att tala om det hade lagt beslag på tandkärmstuben. *mutter* tror han att jag är gjort av tandkräm.

Sedan blev jag dränkt som en katt när jag var ute med hunden varpå jag bytte byxor, strumpor och skor samt krängde på mig regnstället med resultatet att när jag styrde kosan mot jobbet så blev det uppehåll. *mutter*

Dagen började inget vidare. Jag ska nu försöka rätta till det hela med lite kaffe.

*poff*

min alldeles egna onda cirkel

Att alltid vara trött är inte bra har jag hört. Att dessutom vara håglös är inte heller bra, att vara riktigt grinig mest hela tiden är också dåligt, att helt sakna glöd för saker man tar sig för är... tja.. inte bra.
Hur blev det så? Varför ger inte någon sysselsättning mersmak? Varför dessutom döma det mesta på förhand? Varför blir man utmattad av andras entusiasm? Nedtryckt av andras framgång? Varför inte nöjd med det man har?

Jag är så trött på att ha fel och att vara fel. Varför kan det inte vara rätt att vara jag? Jag tror att jag i grunden är en mycket avundsjuk varelse som egentligen bara vill saker när och om någon annan vill. Jag önskar att jag orkade vara klämkäck och ihärdig men det är helt enkelt inte jag. Jag är lat och ganska okreativ. Alldeles självförvållat förmodligen. Det är lätt att ge upp när andra alltid är bättre till synes helt utan ansträngning. Det är ju bara det att det i min värld inte är ok att vara sämre eller ens medelmåttig. Hur gör man för att känna sig ok med varje dag? Ska det vara såhär tungt att kämpa med sig själv?

Jag har skapat min onda cirkel själv och förmodligen måste jag ta mig ur den själv.. men några råd på vägen skadar ju inte.

Dags att släppa datorn och fortsätta kampen

*gny*

irritation

Idag över jag mig på att inte bli irriterad på allt. Att inte störa mig på folk som jag tycker gör fel eller är allmänt konstiga.
Jag kommer på mig själv varenda dag att irritera mig på folk som går på fel sida vägen, inte använder övergångsställen,  folk som inte har ljus på sina cyklar eller cyklar omotiverat nära.
Sedan irriterar jag mig också på folk som inte förstår, fast de borde när man förklarat tusen gånger. Det värsta är att jag blir riktigt arg ibland. Även om det inte gäller mig personligen, mitt arbete eller någon vän/bekant. Igår blev jag riktigt upprörd på en av våra lärare, kanske helt i onödan, men när man vet att de egentligen vet orsaken så tycker jag ju att de kan hålla snattran.

Jag vill verkligen inte bli någon slags gnällkärring så jag ska ta kollegan Mies råd för dagen:
Hantera alla stressiga situationer som en hund...
om du inte kan äta det eller leka med det: kissa på det och gå din väg!

Nu ska jag handskas med eftermiddagen
*poff*

dra nåt gammalt över mig

Tack vare nattens brist på sömn befinner jag nu mig i mitt supertrötta "inget duger" tillstånd. När varken kaffe, te, smörgåsar eller godbitar fungerar så är det dags att dra en gammal filt över huvudet, slå på en gammal film eller serie som garanterat får en att snyfta lite (och i mitt fall är detta supersvårt) och leta upp chipsen. Något annat hjälper inte. Observera dock att bara filten och filmen ska vara gamla.. chips föredrar jag färska ;)

Läget är alltså usch, blä och fy.
Jag ska bota mig tills imorgon.. jag lovar. Läget är inte hopplöst men ganska besvärligt :)

*poff*

Väcker du björnen..

..får du skylla dig själv!
Efter ca 4 timmars sömn då indierna någon våning upp hade spontan måndagsfest till kl 2 så är jag inte att leka med.

Det blir en lång dag idag. Suck!

*poff*

någon som sett ett snarstucket avgrundsmonster?

Vill bara meddela att jag är på mitt värsta ohumör på länge. Ingen aning om varför. Jag är bara helt apatisk och mycket snarstucken. Så för er egen skull håll er lite i skymundan, om några dagar är jag nog mitt vanliga vardagsdystra ior-jag igen istället för detta avgrundsmonster.

Nu ska jag försöka komma isäng så att jag kanske kan gå upp innan klockan är 10. Visserligen har jag semester men det finns gränser och bottnar för mycket och nu är det helt klart dags att vända.

Ha det
*poff*

dags för lite ledigt

I eftermiddags fick jag ett infall och ett plötsligt behov av ledighet. Tyvärr var inte vår överordnade på plats så omedelbar ledighet imorgon blev inte möjlig. Inte heller fredagen går att vara ledig eftersom jag lovat täcka upp för kollegan som ska resa bort. Måndag däremot borde gå. Jag är helt slut trots att veckan bara är halv och för varje nytt mail på jobbet så döljs himlen mer och mer av mörka moln.

På söndag har jag också sedan länge lovat att ställa upp i skytteklubben och vara med och fixa tävling. Så det ska vi göra i 12 timmar. Jag blir upplockad 5.30.. en söndag!!! Gah! säger jag.. Det var inte det jag skrev upp mig på. Varför i hela friden behöver första start vara 6.45. Vad är det för självplågande knasbollar som frivilligt är uppe en helg. Jag säger bara en sak. De har inte mitt jobb eller mitt sömnbehov!

Så jag behöver semester på måndag. Annars får jag ju ingen helg. Och jag får nog svårt att orka veckorna som är kvar.

Nu ska jag försöka titta på gårdagens serier och få tag på min far. Det är något trasigt på bilen som han får hjälpa till med.

ha det
*poff*

Tidigare inlägg