grubbelfia

Att alltid vara trött är inte bra har jag hört. Att dessutom vara håglös är inte heller bra, att vara riktigt grinig mest hela tiden är också dåligt, att helt sakna glöd för saker man tar sig för är... tja.. inte bra.
Hur blev det så? Varför ger inte någon sysselsättning mersmak? Varför dessutom döma det mesta på förhand? Varför blir man utmattad av andras entusiasm? Nedtryckt av andras framgång? Varför inte nöjd med det man har?

Jag är så trött på att ha fel och att vara fel. Varför kan det inte vara rätt att vara jag? Jag tror att jag i grunden är en mycket avundsjuk varelse som egentligen bara vill saker när och om någon annan vill. Jag önskar att jag orkade vara klämkäck och ihärdig men det är helt enkelt inte jag. Jag är lat och ganska okreativ. Alldeles självförvållat förmodligen. Det är lätt att ge upp när andra alltid är bättre till synes helt utan ansträngning. Det är ju bara det att det i min värld inte är ok att vara sämre eller ens medelmåttig. Hur gör man för att känna sig ok med varje dag? Ska det vara såhär tungt att kämpa med sig själv?

Jag har skapat min onda cirkel själv och förmodligen måste jag ta mig ur den själv.. men några råd på vägen skadar ju inte.

Dags att släppa datorn och fortsätta kampen

*gny*