sista minuten och omvänd agorafobi

Varför är jag så bra på att göra saker i sista minuten? Det hjälper ju verkligen att jag går runt och har ångest i några veckor för att jag inte gör saker för att sedan göra dem så sent det bara går och vara ännu mer stressad. Begriper inte riktigt varför jag halkat in i detta beteende men det är defenitiv något som måste sluta. Det verkar som om jag inte klarar av att göra saker utan övervakning från någon annan. Inget blir gjort om jag inte gör det tillsammans med någon. Sån har jag aldrig varit förut. Jag har alltid gjort allt själv, förmodligen för att jag tycker det blir bäst så. Nu vill jag helst inte göra något ensam.

Omvänd agorafobi, översociala tendenser, minskad självbevarelsedrift? Spekulera kan man göra en halv evighet. Bättre att sluta grubbla och göra klart det där sista-minutenprojektet. *suck*

*poff*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback